?

På festen i Platons Gästabud har turen att hålla lovtal över Kärleken kommit till Sokrates. Han startar med att ha en dialog med föregående talare Agathon.  Resultatet av dialogens frågor och svar kan sammanfattas enligt följande: Kärleken är 1) kärlek till något, 2) kärlek till något som den saknar. Vidare är Kärleken enbart kärlek tiil det sköna och inte till det fula. Och eftersom Kärlek är kärlek till något som den saknar så kan Kärlek i sig själv inte vara skön. Ingen kan sakna det som han redan har. Enligt ett parallet resonemang kom Sokrates och Agathon överens om att Kärleken inte heller kan vara god. Av detta kan man inte dra slutsats om att Kärleken är ful och ond. Sokrates berättar att hans egen lärare har varit Diotima, en kvinna från Mantineia. Sokrates refererar till den dialog, som han för länge sadan hade haft med denna Diotima. Denna dialog hade lett till slutsatsen, att Kärleken varken är dödlig eller odödlig och varken gud eller människa utan någonting mittemellan. Hur kommer det sig, att Kärleken varken är skön eller ful, god eller ond, odödlig eller dödlig, gud eller människa?

Kärlekens födelse och natur

Diotima berättade, att under Afrodites födelsefest blev Poros berusad på nektar (vin fanns inte då) och gick ut i Zeus trädgård och somnade i sitt rus. Då kom Penia, Fattigdom (hon kom till festen för att tigga) och lade sig hos Poros, Tillgång och blev havande med Kärleken. Det är därför Kärleken blev Afrodites följeslagare och tjänare.

Eftersom Kärleken enligt Diotimas berättelse är son till Poros och Penia så är detta hans öde: Han är alltid fattig Han är inte alls späd och fin och vacker, som de de flesta tror. I stället är han hård och skrovlig, barfota, hemlös. sover på marken utan säng, vid dörrar och vägar under bar himmel. Han har sin mors natur och har alltid armodet till följeslagare. Samtidigt är han lik sin far i det att han söker det sköna och det goda, är modig, tålig och intensiv. Han är en skicklig jägare, som smider planer ständigt, ... är en älskare av visdom hela livet. Till sin natur är han varken odödlig eller dödlig. Samma dag kan han blomstra och leva när han är full av tillgångar och sedan dö för att leva upp på nytt på grund av faderns natur fast de tillgångar, som han får, alltid rinner bort så att Kärleken varken är helt utan tillgångar eller rik.

Dialogen mellan Diotimas och Sokrates fortsätter med utredning om vilka olika sorters Kärlek det finns. Generellt är all åtrå till godhet och lycka "den mäktiga och svekfulla Kärleken. Men de människor som vänder sig till Kärleken på alla andra möjliga sätt - genom att tjäna pengar, gymnastisera, filosofera - sägs inte vara älskande, medan de, som inriktar sig på en enda sorts kärlek och ivrigt ägnar sig åt den, får det generella namnet "Kärlek", "älska" och "älskande".

Nästa fråga är: På vilket sätt och i vilken aktivitet skall de kärleksjagande ägna sig åt för att detta skall kunna kallas Kärlek? När Sokrates inte kunde svara hade Diotimas sagt: "Det är barnafödandet i skönhet, både kroppsligt och själsligt:" Alla djur är inrättade på så sätt att när de vill föda avkomma blir de sjuka av kärlek, först för att ha samlag med varandra, sedan för att föda upp sin avkomma. Till och med de svagaste är beredda att slåss mot de starkaste för sina ungar, de är beredda att dö för dem. Man kunde tro att människorna gjorde så av rationell beräkning, men vad är orsaken till att djuren drabbas av kärlek på detta sätt? Diotimas svarar att principen är densamma i djurvärlden som hos människorna. Den dödliga naturen söker att efter förmåga existera för evigt och vara odödlig. Men det kan den bara genom att föda avkomlingar så att den ständigt lämnar kvar en annan ung varelse i stället för den gamla...Ett exempel på människans strävan efter odödlighet är ärelystnaden, att bli namnkunnig, att vinna ett rykte, bli odödlig för eviga tider.. För detta kan man vara beredd att utsätta sig för risker, till och med mer än för sina barns skull, lägga ut pengar, underkasta sig alla tänkbara vedermödor och till och med dö för den sakens skull.

Enligt Diotimas är somliga män kroppsligt havande och vänder sig till kvinnor och blir älskare så att de tror sig vinna odödlighet, eftermäle och lycka åt sig själva för all framtid genom att avla barn. Andra är själsligt havande - de är ännu fruktsammare i själen än i kroppen. Exempel på själsligt havande är alla de diktare och alla de hantverkare som säges vara uppfinnare.. Men den allra betydelsefullaste  och skönaste formen av förstånd är den, som gäller det rätta sättet att inrätta stater och hem.

Kärlekstrappan   

Den som följer den rätta vägen måste börja söka sig till sköna kroppar redan i ungdomen. Först skall han älska en enda kropp och där alstra sköna ord och tankar. Sedan skall han inse, att skönheten hos vilken enskild kropp som hellst är syskon till skönheten hos en annan kropp. Om han söker skönheten i formen måste han inse, att det är fullkomligt orimligt att inte betrakta skönheten i alla kroppar som en och densamma. När han inser detta, måste han bli en älskare av alla sköna kroppar och han måste minska sin intensiva känsla för enda, ringakta den och anse att den är av en liten betydelse.

Efter detta måste han skatta skönheten i själarna högre än den i kroppen. Om någon är bra i själen men bara blommar obetydligt kroppsligt, då skall det räcka att älska denna blomma och visa den omsorg och alstra sådana ord och tankar som kan göra den unga bättre, för att han själv ska tvingas se det sköna i praktiska sysselsättningar och i lagar och upptäcka att allt det sköna alltid är av en och samma stam.

Från de praktiska sysselsättningarna skall han sedan gå vidare till kunskaperna för att även se deras skönhet. När han nu kan blicka över det sköna i hela dess mångfald skall han inte längre bete sig som en slav, en värdelös och småskuren ofri människa, och dyrka skönheten hos en enda. När han nu har vänt sig mot skönhetens vidsträckta hav och betrakta det, då kan alstra många sköna och ståtliga ord och tankar i outtömlig kärlek till visheten tills han har blivit så styrkt och vuxit så stor, att han kan se att det finns en form av kunskap som är en enda, kunskapen om det sköna. Detta är i evighet, det varken blir till eller förgås, det varken ökar eller minskar. Detta kommer inte att te sig skönt i ett avseende och fult i ett annat; det är inte fult ena stunden och skönt den andra...inte skönt här och fult där. Vidare kommer det inte att te sig som ett ansikte eller som händer eller som något annat som kroppen har del av, inte heller som en tanke eller som en kunskap, inte heller som varande i något annat.  Här, om någonsin, är livet värt att leva - här får man nämligen skåda det sköna självt. Det kommer inte att se ut som guld, kläder och vackra gossar och ynglingar utan det sköna i sig självt är oförfalskat, rent, oblandat, obesudlat av mänskligt kött, färger och mycket annat dödligt strunt. När han betraktar det sköna blir det möjligt för honom att alstra, inte bilder av dygt, utan den sanna dygden, eftersom det är sanningen han vidrör. Och när han alstrar den sanna dygden och uppföder den kan han bli gudarna kär, och finns det någon människa som kan bli odödlig så är det han.

                                                  
    --------------------------

Det ovanstående är en minisammanfattning av Sokrates`s dialog i Gästabudet enligt Platon. Jag inser att den är mycket fattigare än ursprungstexten men förtjänsten är förhoppningsvis att läsaren kan få ut kärnan ur den lättare än genom att försöka läsa själva boken. Om du har orkat läsa denna text så berätta gärna vilka tankar och funderingar den väcker hos dig.

I Gästabudet beskriver Platon en fest, där deltagarna turas om att hålla lovtal över Kärleken. När turen hade kommit till den unge Agathon delade han upp sitt tal i två delar. Först ville han förklara hur Kärleken är och sedan vad Kärleken ger upphov till:

Av alla gudar är Kärleken den lyckligaste därför att han är vackrast och bäst. Vackrast är han därför att han är yngst. Han flyr ålderdomen trots att ålderdomen är så snabb och i alla fall närmar sig oss snabbare än den borde göra. Kärleken är inte bara ung utan också späd och fin. Att hans hy är vacker visas av att guden vistas bland blommor. Kärlek slår sig aldrig ner på något som inte blommar och ej heller på något som har blommat över - vare sig kroppar, själar eller något annat. Där det blommar och doftar, där slår sig Kärleken ner och stannar.

Om Kärlekens dygder säger Agathon, att det viktigaste är, att Kärleken aldrig begår ett oförrätt mot en gud eller människa. Förutom rättrådighet äger kärleken också måttfullhet. Måttfullhet betyder makt över njutningar och begär och ingen njutning är mäktigare än Kärleken. Utöver detta är Kärleken även den tappraste av alla gudar.

Agathon beskriver  Kärlekens skicklighet. Först och främst är Kärleken en så skicklig skapande diktare att han också skapar andra till diktare. Vidare är skapandet av alla levande varelser Kärlekens skicklighet, eftersom det är genom denna som alla levande varelser avlas och växer.

Agathon avslutar sin lovsång över Kärleken med: "Det är han som tömmer oss på främlingskap och fyller oss med gemenskap ... Han är ledaren för fester, danser, offer, för in mildhet, för ut råhet, är frikostig med välvilja, fri från illvilja, nådig i sin godhet, begrundad av de visa... far till Yppighet, Elegans, Glitter, Behag, Längtan, Åtrå, sörjande för goda... den skönaste och bäste ledaren som varje människa måste följa skönt lovsjungande, fallande i den sång som fötrollar alla gudars och alla människors tankar."

                                                  
      -----

Detta var lovatal nr 2 över Kärleken i Gästabudet i sammanfattning. Nästa gång tänker jag fortsätta med vad Sokrates har tänkt om Kärleken. Jag vill förvarna, att det åtminstone för mig blir svårt men jag skall försöka.

I Platons "Gästabud" håller gästerna lovtal över Kärleken. Aristofanes berättar hur det förr i tiden fanns tre kön bland människorna, inte två som nu: manligt och kvinnligt. Det fanns också ett tredje kön, en förening av dessa två, och namnet är fortfarande kvar, nämligen androgynen, mankvinnan med gemensamma drag från det manliga och det kvinnliga könet.

Aristofanes fortsatte, att varje människa dessutom var alldeles rund till formen så att rygg och sidor bildade en cirkel. Hon hade fyra armar och lika många ben, två helt likadana ansikten, fyra öron, två könsorgan och allt annat därefter. Hon gick upprätt som nu och i vilken riktning hon ville och hon kunde springa på alla de åtta extremiteterna. Dessa människor var fruktansvärt kraftiga och försökte ge sig på gudarna och, som Homeros berättar, försökte de klättra upp till himlen och överfalla gudarna.

Huvudguden Zeus kunde inte tåla dessa besvärliga människor utan var tvungen att försvaga dem ordentligt. Han klöv människorna itu och lät Apollon forma och sy ihop dem så att de såg ut som de ser ut idag. När människornas ursprungliga form var kluven började halvorna längta efter varandra. Om en man råkade på en kvinna skulle de kunna avla barn vid sina famntag och släktet skulle förökas. Om en man råkade på en man skulle de åtminstone känna tillfrfedsställelse av samlaget. Det är från denna avlägsna tid som den inbördes Kärleken är medfödd hos människorna, den är en sammanförare av den gamla naturen och vill göra ett av två och försöker hela människans natur.

De män, som är avskurna från det gemensamma könet, det androgyna, älskar kvinnor och från det könet kommer också de kvinnor, som älskar män. De kvinnor, som är avskurna från en annan kvinna, intresserar sig mer för kvinnor medan de män, som är avskurna från en man längtar efter det manliga och gläder sig åt att ligga med män eftersom de är ett stycke av en man.

Kärlek är alltså namnet på begäret och sökandet efter det hela enligt Aristofanes. (Platon: Gästabudet)

                                             ---------------

Detta om detta. Fortsättning följer om kärlek bl.a enligt Sokrates, Freud och Bibeln.

  Zlatans flytt till Paris innebär enligt tidningsuppgifterna, att hans årslön kommer att vara minst 12 miljoner euro netto plus bonus. Detta motsvarar drygt 90 miljoner kronor, vilket innebär att han tjänar 250 - 300 ggr så mycket som en vanlig löntagare i Sverige och uppskattningsvis 800 - 900 ggr så mycket som en fattigpensionär. Zlatan är inte ensam och unik. Det finns också ett ökande antal bonusdirektörer och skatteplanerare som flyttar sina förmögenheter utomlands för att slippa skatt. Inkomstkfyftorna tycks öka hela tiden inte bara hos oss utan även i andra länder. Var går egentligen gränsen mellan girighet, måttlighet och rättvisa? Platon hade bestämda åsikter om detta för c:a 2350 år sedan:

En grundpelare för staten måste enligt honom vara rättvisa och frihet från girighet - någon annan väg finns inte, vare sig bred eller smal. Jorden och bostäderna skall fördelas så jämnt som möjligt. I Platons samhällsorganisation finns inget utrymme att tjäna stora pengar. En privatperson får aldrig äga guld eller silver utan bara mynt för sådant  vardagligt utbyte som knappt går att undvika med hantverkare och alla andra som böhövs. Under inga förhållanden får den som gifter sig eller gifter bort sin dotter ta emot eller betala ens den ringaste hemgift. Att medborgarna skall vara goda är det lagstiftaren skall vilja. Men att samtidigt vara mycket rik och god är omöjligt.Det skall varken finnas den djupaste fattigdom eller rikedom bland vissa medborgare eftersom både fattigdom och rikedom kan alstra både sprittring och uppror. Det är lagstiftarens uppgift att ange en gräns för båda tillstånden.Platon föreslår att fattigdomsgränsen skall vara jordlottens värde (varje medborgare tilldelas en jordlott vid statens grundande), och det värdet skall ligga fast (ingen ämbetsman och ingen annan medborgare får någonsin låta det värdet bli mindre för någon människa). Lagstiftaren skall ha detta värde som mått och tilläta förvärv av det dubbla, tredubbla och upp till det fyrdubbla värdet. Om någon skulle förvärva mer än så geom att hitta något, få en gåva av någon, göra en bra affär eller genom någon annan lyckträff få tag i mer än det föreskrivna måttet då måste han överlämna överskottet till staten. Allas samtliga tillgångar utöver jordlotten skrivs in i ett offentligt register så att alla eventuella rättstvister, som rör egendom, skall bli enkla och fullkomligt genomskådliga.

Detta om detta. Att jag började med Zlatan och även nämnde bonusdirektörerna betyder inte att jag angriper någon personligen. Jag skulle förmodligen göra likadant om jag hamnade i deras läge. Jag vill dock hävda att det hela rör sig om ett gigantiskt och globalt systemfel, som är farligt både för mänskligheten och hela naturen. Jag tycker också, att utvecklingen i arabländerna (t. ex Syrien nu) är ett bra exempel på vad Platon menade med risken för uppror och sprittring, när klyftan mellan de rika och fattiga bli så djup som den är nu. Synd, att vi i skolan inte får lära oss olika statsteorier och filosofi så att vi kan bli kritiska medborgare. Det tycks vara så att skolsystemet i alla länder indoktrinerar sina elever att tro att den egna staten och förhållandena i den är det enda rätta och naturliga.

  Jakob Furuman

  Vi alla har en uppfattning om alla andra som vi möter och lever med och alla de andra har en uppfattning om var ech en av oss. Dessa uppfattningar styr vårt umgänge med varandra och blir ofta självuppfyllande profetior. Om jag t.ex tycker illa om någon (en förutfattad mening eller ren fördom) blir det lätt så att jag beter mig negativt mot denna någon (kan vara enskilda personer, invandrare eller personer som tänker eller tror annorlunda än jag). Om jag däremot högaktar en annan människa, blir mitt beteende helt annorlunda. Socialpsykologerna, framför allt Herbet Mead. har beskrivit detta fenomen, som kan sammanfattas enligt följande: Vem jag är beror på vem du är och vem du är beror på vem jag är. Den finlandssvenska poeten Claes Andersson utrycker något liknande i en av sina dikter:

"Vem är jag? Jag vet det inte.

Jag är min bild av mig och bilden av mig i min spegel.

Jag är din bild av mig.

Jag är min bild av bilden av mig i dig.

Jag är din bild av mig i din spegel.

Fotot av mig som barn föreställer en pojke som liknar mig som barn.

Barnet insjuknade i vuxenskap och glömdes bort.

Det upplöstes, det är förbrukat.

Jag vet inte var det finns, om det fanns, men det finns inte.

(Claes Andersson: Dessa underbara stränder, förbii glidande, Bonniers förlag 2002)

Är det lämpligt att låta spädbarn dricka vin i stället föt mjölk? Hur är det i fråga om 5-6-åringar eller 10-12 åringar. Det flesta torde svara att det skulle vara helt olämpligt. Men skall vi tillåta vindrickandet för 14-16 åringar?  Finns det någon rimlig åldersgråns med tanke på eventuella skador eller för hälsa och välbefinnande?

Den grekiska filosofen Platon hade för c:a 2350 år sedan följande förslag: "Skall vi inte införa en lag som för det första säger att ungdomar under 18 år måste avhålla sig helt från vin: då lär vi dem att akta sig för ungdomens labila sinnelag och aldrig hälla eld på kroppens och själens eld förrän de har gett sig ut i livet och gripit sig an med dess uppgifter. Sedan får en ung man smaka vin i måttliga mängder tills han blir trettio, men han får aldrig gå till överdrift och får aldrig bli berusad. När han har passerat de tretti får han festa vid de gemensamma måltiderna, åkalla gudarna och särskild inbjuda Dionysos till de äldres invigning och lek, som den guden har skänkt människorna som en hjälpande drog mot ålderdomens strävhet, så att vi blir yngre igen och själskaraktären kan kan glömma sin håglöshet och hårdheten kan mjukas upp så att själen blir mer formbar..." (Platon: Lagarna, bok 2: 666 a-c, översättning av Jan Stolpe. Atlantis 2008)

Passar Platons resonemang även vårt samhälle och vår tid?

Ha en skön midsommar

http://www.youtube.com/watch?v=RS-dqK1Tl-E

Nu blir det någr veckors resande och semester från bloggplatsen/Jakob

  Har du läst DN 20/6 -12 http://www.dn.se/ekonomi/tjansteman-lever-lyxliv-for-dina-pengar ? Kan du som medborgare acceptera att tjänstemän på våra AP-fonderna passerar oss vid sjukvårdsköerna, att de högsta cheferna har högre lön än stats- och finansministern, att tjänstemännen  dricker sprit på skattebetalarnas bekostnad, bor på riktiga lyxhotell, åker i limousiner i stället för vanliga taxibilar o.s.v De har tydligen glömt bort deras egentliga uppgift: att förvalta våra pensionspengar på det bästa möjliga sättet. Läs DN-artikeln och begrunda om vi har av staten legaliserad korruption!