Penningen är sanningen

Predikaren: "Penningen är sanningen och den enda sanningen. Alla måste tro på den! Det är först er tro som gör den till det som den är! Ty också sanningen är en vara och lyder den eviga lagen om tillgång och efterfrågan. Därför är vår gud en svartsjuk gud och tål inga andra gudar jämte sig. Och ändå har han överantvardat sig själv i våra händer och gjort sig till en vara, på det att vi må kunna äga honom och ta emot hans välsignelse..."

"Penningen förmår allt!" skrek predikanten. "Den förenar alla människor med varandra genom givande och tagande, den kan förvandra allt till allt, ande till stoft och stoft till ande, stenar gör den till bröd och skapar värde av intet, den avlar sig själv i evighet, den är allsmäktig, den är den form i vilken gud finns bland oss, den är gud."

"När alla berikar sig på alla, då blir alla rika till sist! Och när alla blir rika på alla andras bekostnad, då är det ingen som står för kostnaderna! Under över alla under! Och kanske frågar ni, kära troende, varifrån all denna rikedom kommer? Då säger jag eder: den kommer ur den framtida profiten själv! Dess egen framtida nytta är det som vi redan nu får njuta av! Ju mer som finns där nu, desto större blir den framtida profiten, och ju större den framtida profiten, desto mer finns det å andra sidan här nu. Så är vi i evighet våra egna borgenärer och gäldenärer och vi förlåter oss våra skulder, amen!" (Michael Ende: Spegeln i spegeln - en labyrint. Berghs Förlag AB, Stockholm 1987)

                                           ------------------------------------

Denna bok av Michael Ende kan beskrivas som obamhärtig poesi klädd i drömlandskapet med skuggor ur verkligheten. Rekommenderas! Vilka associationer får du efter att ha läst denna citat?

Den listiga förföraren

I boken "Momo - eller kampen om tiden" beskrev Michael Ende redan 1973 hur leksakspruducenterna på ett listigt sätt förför barnen att vilja ha och konsumera mer och mer leksaker. Flickan Momo hittar en dag en docka, som såg ut som en ung chic dam med skyltdockefigur. När Momo rörde dockan kom det en röst ur dockan och sade: "God dag. Jag är Bibigirl, den perfekta doch" När Momo svarade med sitt namn sade dockan: "Jag är din docka. Alla är avundsjuka på dig för min skull." När Momom sedan lyfte upp dockan så rörde sig dockans läppar på nytt och sade: "Jag vill ha fler saker." När Momo försökte hitta på olika sätt att leka med dockan så upprepade dockan samma meningar som hon hade sagt innan och Momo blev trött på den. Då kom en grå herre i fin bil till henne och böärjade visa hur man skulle leka med dockan, "Först och främst", sade han, "måste hon så klart ha många fler kläder. Här har vi till exempel en helt bedårande aftonklänning" "Och här har vi en päls av äkta nerts. Och här en morgonrock av siden. Och här kommer hennes tennisdress. Och skiddräkt. Och en baddräkt. Och en riddräkt. En pyjamas. Ett nattlinne. En annan klänning, och en till..." Men ifall det skulle bli litet tråkigt och enformigt efter ett par dar så visade den gråa herren fler saker: "Här har vi till exempel en riktig liten handväska av ormskinn, och i den ligger ett litet läppstift och en liten puderdosa. Här har du en liten kamera. Och här kommer en tennisracket. En minityr-TV... ett armband, ett halsband, örhängen,,,"Som du ser, är det hela mycket enkelt. Man skaffar bara hela tiden fler och fler saker till henne, så får man aldrig tråkigt när man leker med henne...Enligt den gråa herren behövde Momo inte oroa sig för ifall Bibigirl en dag hade allt. Problemet var redan löst. "Vi har nämligen också en pojvän till Bibigirl. För denna Bubiboy fanns en förfärlig massa tillbehör också. Sedan fanns det en väninna till Bibigirl som hade sin alldeles egen utrustning, som bara passade till henne och inte till Bibigirl. Och Bubiboy hade också en egen kamrat, som i sin tur har andra goda vänner och väninnor. Man kunde fortsätta på detta sätt i all oändlighet, så att det hela tiden fanns en massa saker kvar att önska sig.

Den gråa herren lovade att Momo skulle få alltsammans men inte på en gång utan litet då och då. "Och då behöver du ju inte dina vänner och lekkamrater längre...För då får du ju alldeles nog att sysselsätta och förströ dig med, när du har alla de här fina sakerna och får fler varenda dag...Visst vill du ha denna docka lika gärna som du vill leva, eller hur?" Momo stod stilla ett tag och skakade sedan på huvudet: "Man kan inte tycka om en sådan docka på riktigt" ..."Mina vänner, dem tycker jag om på riktigt".

                                                  
          ---------------------------------

Michael Ende kunde redan för 40 år sedan beskriva hur den listige marknadsföraren gör för att erövra barnens själar och omvandla dem till trogna konsumenter för att tjäna mer och mer pengar. Nu finns det världsomfattande industri t ex för olika sorters Barbie-produkter. Det finns Barbiedockor med olika kulturella stilar (t.ex. Holland, Indien, Mexico, Hawaii, Chile o.s.v.), videofilmer, musik mm. Det senaste är väl olika djurdockor, t ex björnar, som t.o.m vuxna  samlar på enligt samma princip och beställer produkterna från USA.

Frågor: Har du fallit offer för ovanstående marknadsföringsknep? Hur mycket har det kostat? Har dessa pseudoleksaker gett dig någon äkta tillfredsställelse? Vad gör du, när du har blivit less på dessa dockor och prylar?

Rekommendation: Läs gärna Michael Endes bok "Momo - eller Kampen om tiden" Man får mycket att tänka.

Söndagen 14/5 visade SVT2 ett spanskt dokumentär om hur konsumtionsideologin har uppstått och hur den upprätthålles. T ex den vanliga glödlampan skulle kunna fungera nästan hur länge som helst (det finns ett exemplar som har brunnit över hundra år) men ingenjörerna har tvingats att konstruera lamporna så att de brinner i genomsnitt 1000 timmar. Precis samma princip gäller många andra konsumptionsvaror som t ex nylonstrumpor, skrivare för datorer, batterier till mobiltelefoner, modeprylar o.s.v Man tillämpar ett planerat åldrande för många varor för att hålla produktionen igång. Försvararna av detta menar att det annars skulle uppstå förödaande arbetslöshet. Något med detta måste vara galet. Vad är det för mening med att producera massvis med varor, som sedan dumpas någonstans (t ex datorer och TV-apparater i Ghana).

Kolla detta intressanta program på http://svtplay.se/v/2799923/dokument_utifran{glodlampskonspirationen