?

På festen i Platons Gästabud har turen att hålla lovtal över Kärleken kommit till Sokrates. Han startar med att ha en dialog med föregående talare Agathon.  Resultatet av dialogens frågor och svar kan sammanfattas enligt följande: Kärleken är 1) kärlek till något, 2) kärlek till något som den saknar. Vidare är Kärleken enbart kärlek tiil det sköna och inte till det fula. Och eftersom Kärlek är kärlek till något som den saknar så kan Kärlek i sig själv inte vara skön. Ingen kan sakna det som han redan har. Enligt ett parallet resonemang kom Sokrates och Agathon överens om att Kärleken inte heller kan vara god. Av detta kan man inte dra slutsats om att Kärleken är ful och ond. Sokrates berättar att hans egen lärare har varit Diotima, en kvinna från Mantineia. Sokrates refererar till den dialog, som han för länge sadan hade haft med denna Diotima. Denna dialog hade lett till slutsatsen, att Kärleken varken är dödlig eller odödlig och varken gud eller människa utan någonting mittemellan. Hur kommer det sig, att Kärleken varken är skön eller ful, god eller ond, odödlig eller dödlig, gud eller människa?

Kärlekens födelse och natur

Diotima berättade, att under Afrodites födelsefest blev Poros berusad på nektar (vin fanns inte då) och gick ut i Zeus trädgård och somnade i sitt rus. Då kom Penia, Fattigdom (hon kom till festen för att tigga) och lade sig hos Poros, Tillgång och blev havande med Kärleken. Det är därför Kärleken blev Afrodites följeslagare och tjänare.

Eftersom Kärleken enligt Diotimas berättelse är son till Poros och Penia så är detta hans öde: Han är alltid fattig Han är inte alls späd och fin och vacker, som de de flesta tror. I stället är han hård och skrovlig, barfota, hemlös. sover på marken utan säng, vid dörrar och vägar under bar himmel. Han har sin mors natur och har alltid armodet till följeslagare. Samtidigt är han lik sin far i det att han söker det sköna och det goda, är modig, tålig och intensiv. Han är en skicklig jägare, som smider planer ständigt, ... är en älskare av visdom hela livet. Till sin natur är han varken odödlig eller dödlig. Samma dag kan han blomstra och leva när han är full av tillgångar och sedan dö för att leva upp på nytt på grund av faderns natur fast de tillgångar, som han får, alltid rinner bort så att Kärleken varken är helt utan tillgångar eller rik.

Dialogen mellan Diotimas och Sokrates fortsätter med utredning om vilka olika sorters Kärlek det finns. Generellt är all åtrå till godhet och lycka "den mäktiga och svekfulla Kärleken. Men de människor som vänder sig till Kärleken på alla andra möjliga sätt - genom att tjäna pengar, gymnastisera, filosofera - sägs inte vara älskande, medan de, som inriktar sig på en enda sorts kärlek och ivrigt ägnar sig åt den, får det generella namnet "Kärlek", "älska" och "älskande".

Nästa fråga är: På vilket sätt och i vilken aktivitet skall de kärleksjagande ägna sig åt för att detta skall kunna kallas Kärlek? När Sokrates inte kunde svara hade Diotimas sagt: "Det är barnafödandet i skönhet, både kroppsligt och själsligt:" Alla djur är inrättade på så sätt att när de vill föda avkomma blir de sjuka av kärlek, först för att ha samlag med varandra, sedan för att föda upp sin avkomma. Till och med de svagaste är beredda att slåss mot de starkaste för sina ungar, de är beredda att dö för dem. Man kunde tro att människorna gjorde så av rationell beräkning, men vad är orsaken till att djuren drabbas av kärlek på detta sätt? Diotimas svarar att principen är densamma i djurvärlden som hos människorna. Den dödliga naturen söker att efter förmåga existera för evigt och vara odödlig. Men det kan den bara genom att föda avkomlingar så att den ständigt lämnar kvar en annan ung varelse i stället för den gamla...Ett exempel på människans strävan efter odödlighet är ärelystnaden, att bli namnkunnig, att vinna ett rykte, bli odödlig för eviga tider.. För detta kan man vara beredd att utsätta sig för risker, till och med mer än för sina barns skull, lägga ut pengar, underkasta sig alla tänkbara vedermödor och till och med dö för den sakens skull.

Enligt Diotimas är somliga män kroppsligt havande och vänder sig till kvinnor och blir älskare så att de tror sig vinna odödlighet, eftermäle och lycka åt sig själva för all framtid genom att avla barn. Andra är själsligt havande - de är ännu fruktsammare i själen än i kroppen. Exempel på själsligt havande är alla de diktare och alla de hantverkare som säges vara uppfinnare.. Men den allra betydelsefullaste  och skönaste formen av förstånd är den, som gäller det rätta sättet att inrätta stater och hem.

Kärlekstrappan   

Den som följer den rätta vägen måste börja söka sig till sköna kroppar redan i ungdomen. Först skall han älska en enda kropp och där alstra sköna ord och tankar. Sedan skall han inse, att skönheten hos vilken enskild kropp som hellst är syskon till skönheten hos en annan kropp. Om han söker skönheten i formen måste han inse, att det är fullkomligt orimligt att inte betrakta skönheten i alla kroppar som en och densamma. När han inser detta, måste han bli en älskare av alla sköna kroppar och han måste minska sin intensiva känsla för enda, ringakta den och anse att den är av en liten betydelse.

Efter detta måste han skatta skönheten i själarna högre än den i kroppen. Om någon är bra i själen men bara blommar obetydligt kroppsligt, då skall det räcka att älska denna blomma och visa den omsorg och alstra sådana ord och tankar som kan göra den unga bättre, för att han själv ska tvingas se det sköna i praktiska sysselsättningar och i lagar och upptäcka att allt det sköna alltid är av en och samma stam.

Från de praktiska sysselsättningarna skall han sedan gå vidare till kunskaperna för att även se deras skönhet. När han nu kan blicka över det sköna i hela dess mångfald skall han inte längre bete sig som en slav, en värdelös och småskuren ofri människa, och dyrka skönheten hos en enda. När han nu har vänt sig mot skönhetens vidsträckta hav och betrakta det, då kan alstra många sköna och ståtliga ord och tankar i outtömlig kärlek till visheten tills han har blivit så styrkt och vuxit så stor, att han kan se att det finns en form av kunskap som är en enda, kunskapen om det sköna. Detta är i evighet, det varken blir till eller förgås, det varken ökar eller minskar. Detta kommer inte att te sig skönt i ett avseende och fult i ett annat; det är inte fult ena stunden och skönt den andra...inte skönt här och fult där. Vidare kommer det inte att te sig som ett ansikte eller som händer eller som något annat som kroppen har del av, inte heller som en tanke eller som en kunskap, inte heller som varande i något annat.  Här, om någonsin, är livet värt att leva - här får man nämligen skåda det sköna självt. Det kommer inte att se ut som guld, kläder och vackra gossar och ynglingar utan det sköna i sig självt är oförfalskat, rent, oblandat, obesudlat av mänskligt kött, färger och mycket annat dödligt strunt. När han betraktar det sköna blir det möjligt för honom att alstra, inte bilder av dygt, utan den sanna dygden, eftersom det är sanningen han vidrör. Och när han alstrar den sanna dygden och uppföder den kan han bli gudarna kär, och finns det någon människa som kan bli odödlig så är det han.

                                                  
    --------------------------

Det ovanstående är en minisammanfattning av Sokrates`s dialog i Gästabudet enligt Platon. Jag inser att den är mycket fattigare än ursprungstexten men förtjänsten är förhoppningsvis att läsaren kan få ut kärnan ur den lättare än genom att försöka läsa själva boken. Om du har orkat läsa denna text så berätta gärna vilka tankar och funderingar den väcker hos dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Så fel, så fel! Enligt Dagens Nyheter 2013-07-26 har Vattenfalls nuvarande vd 13.5 miljoner i årslön + andra förmåner på 775000 kr. Lars G Josefsson, som slutade år 2010 fick ett pensionsavtal värt 61.7 miljoner kr. År 2007 fick dåvarande vice...

  Penningen är sanningen Predikaren: "Penningen är sanningen och den enda sanningen. Alla måste tro på den! Det är först er tro som gör den till det som den är! Ty också sanningen är en vara och lyder den eviga lagen om tillgång och efterfrågan. Dä...

  Michael Ende “”Momo eller kampen om tiden” Berghs Förlag AB, Malmö 1980Den gråa herren säger till Momo:: “Det enda, som betyder något här i livet, det är att man åstadkommer något, att man lyckas bli något och skaffa sig någ...

En ny utredning om användningen av internet bland ungdomar Regeringen är nyfiken på vilka skillnader det finns mellan pojkar och flickor i användningen av internet och har i dag (2012-10-09) tillsatt en utredning: http://www.regeringen.se/sb/d/1559...

  Om vardagsljugandet Pyskologiska experiment (t.ex Robert Feldman, USA) tyder på att ljugandet är rätt så vanligt i vår vardagskommunikation. I Feldmans experiment ljög försökspersonerna i genomsnitt nästan tre ggr (2.92) under ett 10 minuter lång...