Så fel, så fel!

Enligt Dagens Nyheter 2013-07-26 har Vattenfalls nuvarande vd 13.5 miljoner i årslön + andra förmåner på 775000 kr. Lars G Josefsson, som slutade år 2010 fick ett pensionsavtal värt 61.7 miljoner kr. År 2007 fick dåvarande vice vd sparken och 49.5 miljoners avgångsvederlag. Hans efterträdare jobbade bara fem månader men fick en avgångsersättning på 20.9 miljoner kronor. Vattenfall ägs av den svenska staten och därmed är det vi skattebetalare som betalar dessa löner och ersättningar. En undersköterska måste jobba c:a 5 år för den lön som den nuvarande vd för Vattenfall får under en månad. Om inte detta är orättfärdigt så vad är detta då?

Det ovanstående får flera andra orättvisa konsekvenser. Barnen till dessa orättfärdigt rika personer får ärva det ackumulerade kapitalet genom arvsrätten, vilket leder till orättfärdiga skillnader i levnadsstandard och livschanser om man jämför t.ex med barn till ensamstående undersköterskor eller lokalvårdare.

Hur länge tål vi detta? Är inte tiden inne för att sätta en övre och rättvis gräns för individuella inkomster och avskaffa den nuvarande arvsrätten och i stället ge alla barn lika mycket startkapital.

  Penningen är sanningen

Predikaren: "Penningen är sanningen och den enda sanningen. Alla måste tro på den! Det är först er tro som gör den till det som den är! Ty också sanningen är en vara och lyder den eviga lagen om tillgång och efterfrågan. Därför är vår gud en svartsjuk gud och tål inga andra gudar jämte sig. Och ändå har han överantvardat sig själv i våra händer och gjort sig till en vara, på det att vi må kunna äga honom och ta emot hans välsignelse..."

"Penningen förmår allt!" skrek predikanten. "Den förenar alla människor med varandra genom givande och tagande, den kan förvandra allt till allt, ande till stoft och stoft till ande, stenar gör den till bröd och skapar värde av intet, den avlar sig själv i evighet, den är allsmäktig, den är den form i vilken gud finns bland oss, den är gud."

"När alla berikar sig på alla, då blir alla rika till sist! Och när alla blir rika på alla andras bekostnad, då är det ingen som står för kostnaderna! Under över alla under! Och kanske frågar ni, kära troende, varifrån all denna rikedom kommer? Då säger jag eder: den kommer ur den framtida profiten själv! Dess egen framtida nytta är det som vi redan nu får njuta av! Ju mer som finns där nu, desto större blir den framtida profiten, och ju större den framtida profiten, desto mer finns det å andra sidan här nu. Så är vi i evighet våra egna borgenärer och gäldenärer och vi förlåter oss våra skulder, amen!" (Michael Ende: Spegeln i spegeln - en labyrint. Berghs Förlag AB, Stockholm 1987)

                                           ------------------------------------

Denna bok av Michael Ende kan beskrivas som obamhärtig poesi klädd i drömlandskapet med skuggor ur verkligheten. Rekommenderas! Vilka associationer får du efter att ha läst denna citat?

  Michael Ende “”Momo eller kampen om tiden” Berghs Förlag AB, Malmö 1980

Den gråa herren säger till Momo:: “Det enda, som betyder något här i livet, det är att man åstadkommer något, att man lyckas bli något och skaffa sig något. Och den som lyckas bra, den som kan bli litet finare än andra och skaffa sig mera än andra, han får allt det det där andra liksom gratis på köpet - vänskap, kärlek, ära och berömmelse och så vidare"

                                                 -----------------------------------------

Jag tycker att det ovanstående är ett uttryck för den härskande ideologin i samhället, som genomsyrer även skolan, studie-och yrkesvägledningen och de sociala relationerna. Vad tycker du? Finns det alternativa sätt att se på meningen i livet?

En ny utredning om användningen av internet bland ungdomar

Regeringen är nyfiken på vilka skillnader det finns mellan pojkar och flickor i användningen av internet och har i dag (2012-10-09) tillsatt en utredning: http://www.regeringen.se/sb/d/15595/a/201130

"Undersökningar visar att det finns skillnader i hur flickor och pojkar använder internet. Bland barn 2-5 år är den vanligaste sysselsättningen vid datorn att spela spel. I den ålderskategorin är skillnaderna i datoranvändning mellan flickor och pojkar små. I takt med att barnen blir äldre tenderar skillnaderna i användningen att öka. Flickor spelar allt mindre ju äldre de blir, samtidigt som de chattar och använder sociala mötesplatser i betydligt högre grad än pojkar, som i stället i större utsträckning spelar online-spel."

                                            -------------------

Vilka erfarenher har du av möjliga skillnader mellan pojkar och flickor? Är det likadana skillnader även bland de vuxna och hur är det bland pensionärer? Kan det vara så att spänning och äventyr är intressantare för pojkar och män medan flickorna/kvinnorna är mer intresserade av sociala relationer och känslor?

  Om vardagsljugandet

Pyskologiska experiment (t.ex Robert Feldman, USA) tyder på att ljugandet är rätt så vanligt i vår vardagskommunikation. I Feldmans experiment ljög försökspersonerna i genomsnitt nästan tre ggr (2.92) under ett 10 minuter långt samtal. Det blir rätt så många lögner under ett dygn. Vissa peroner ljuger nästan hela tiden och andra mer sällan.

Ljugandet tycks ofta vara automatiskt så att det sker omedvetet. Att vara ärlig hela tiden skulle vara olidligt. Det är bättre att vara artig och smickrande än att säga sanningen om vad man tycker om en väninnas nya frisyr eller hennes nya klädplagg.. Att överdriva för att göra intryck är också lögn. Svaret på "Hur är det med dig"-frågan är oftast: "Tack, bara bra och du själv?" även om man mår hur dåligt som helst. Hur många "Jag älskar dig" -fraser är riktigt sanna?

Barnen tycks börja ljuga för sina föräldrar redan i 2-3 års ålder och detta anses vara ett tecken på kognitiv utveckling. Hur mycket ljuger föräldrarna för sina barn och vad är det uttryck för?

                                               ---------------------------

Vad anser du om det ovanstående? I vilka situationer kan ljugandet vara bra och när är det förkastligt. Är de vita lögnerna acceptabla?

Den listiga förföraren

I boken "Momo - eller kampen om tiden" beskrev Michael Ende redan 1973 hur leksakspruducenterna på ett listigt sätt förför barnen att vilja ha och konsumera mer och mer leksaker. Flickan Momo hittar en dag en docka, som såg ut som en ung chic dam med skyltdockefigur. När Momo rörde dockan kom det en röst ur dockan och sade: "God dag. Jag är Bibigirl, den perfekta doch" När Momo svarade med sitt namn sade dockan: "Jag är din docka. Alla är avundsjuka på dig för min skull." När Momom sedan lyfte upp dockan så rörde sig dockans läppar på nytt och sade: "Jag vill ha fler saker." När Momo försökte hitta på olika sätt att leka med dockan så upprepade dockan samma meningar som hon hade sagt innan och Momo blev trött på den. Då kom en grå herre i fin bil till henne och böärjade visa hur man skulle leka med dockan, "Först och främst", sade han, "måste hon så klart ha många fler kläder. Här har vi till exempel en helt bedårande aftonklänning" "Och här har vi en päls av äkta nerts. Och här en morgonrock av siden. Och här kommer hennes tennisdress. Och skiddräkt. Och en baddräkt. Och en riddräkt. En pyjamas. Ett nattlinne. En annan klänning, och en till..." Men ifall det skulle bli litet tråkigt och enformigt efter ett par dar så visade den gråa herren fler saker: "Här har vi till exempel en riktig liten handväska av ormskinn, och i den ligger ett litet läppstift och en liten puderdosa. Här har du en liten kamera. Och här kommer en tennisracket. En minityr-TV... ett armband, ett halsband, örhängen,,,"Som du ser, är det hela mycket enkelt. Man skaffar bara hela tiden fler och fler saker till henne, så får man aldrig tråkigt när man leker med henne...Enligt den gråa herren behövde Momo inte oroa sig för ifall Bibigirl en dag hade allt. Problemet var redan löst. "Vi har nämligen också en pojvän till Bibigirl. För denna Bubiboy fanns en förfärlig massa tillbehör också. Sedan fanns det en väninna till Bibigirl som hade sin alldeles egen utrustning, som bara passade till henne och inte till Bibigirl. Och Bubiboy hade också en egen kamrat, som i sin tur har andra goda vänner och väninnor. Man kunde fortsätta på detta sätt i all oändlighet, så att det hela tiden fanns en massa saker kvar att önska sig.

Den gråa herren lovade att Momo skulle få alltsammans men inte på en gång utan litet då och då. "Och då behöver du ju inte dina vänner och lekkamrater längre...För då får du ju alldeles nog att sysselsätta och förströ dig med, när du har alla de här fina sakerna och får fler varenda dag...Visst vill du ha denna docka lika gärna som du vill leva, eller hur?" Momo stod stilla ett tag och skakade sedan på huvudet: "Man kan inte tycka om en sådan docka på riktigt" ..."Mina vänner, dem tycker jag om på riktigt".

                                                  
          ---------------------------------

Michael Ende kunde redan för 40 år sedan beskriva hur den listige marknadsföraren gör för att erövra barnens själar och omvandla dem till trogna konsumenter för att tjäna mer och mer pengar. Nu finns det världsomfattande industri t ex för olika sorters Barbie-produkter. Det finns Barbiedockor med olika kulturella stilar (t.ex. Holland, Indien, Mexico, Hawaii, Chile o.s.v.), videofilmer, musik mm. Det senaste är väl olika djurdockor, t ex björnar, som t.o.m vuxna  samlar på enligt samma princip och beställer produkterna från USA.

Frågor: Har du fallit offer för ovanstående marknadsföringsknep? Hur mycket har det kostat? Har dessa pseudoleksaker gett dig någon äkta tillfredsställelse? Vad gör du, när du har blivit less på dessa dockor och prylar?

Rekommendation: Läs gärna Michael Endes bok "Momo - eller Kampen om tiden" Man får mycket att tänka.

Om lyssnandet

"Att lyssna på riktigt är en stor konst, som mycket få människor behärskar. Och Momo var en rent enastående lyssnare.

Hon kunde lyssna så bra att också de dummaste människor plötsligt fick de mest intelligenta tankar i skallen. Inte så att hon sade något eller frågade något, som lotsade in den andre på just de där tankarna, nej hon satt bara och hörde helt enkelt på, uppmärksammat och intresserat. Samtidigt såg hon på den som talade med sina stora, mörka ögon, och då kände han eller hon hur det plötsligt dök upp en massa tankar som han eller hon aldrig anat att de hade i skallen.

Hon lyssnade så bra att obeslutsamma människor eller folk som inte visste sig någon levande råd plötsligt visste precis vad de ville och hur de skulle göra. Eller så att en blyg och försagd människa plötsligt kände sig djärv och fri. Eller så att olyckliga och betryckta blev trygga och glada. Och om någon tyckte att hans liv var alldeles förfelat och meningslöst och att han själv bara var en nolla bland millioner, en som inte spelade den ringaste roll och kunde ersättas lika kvickt och enkelt som en sönderslagen kruka - och gick och berättade allt detta för lilla Momo, så blev han redan medan han sade det på något hemlighetsfullt sätt klar över att han egentligen hade grundligen fel på den punkten, att han, precis sådan han var, var något unikt som bara existerat en enda gång i mänsklighetens hela historia och att han alltså tvärtom var mycket viktig för hela världen på sitt alldeles särskilda sätt.

Så duktig var Momo att lyssna!" (Michael Ende: Momo - eller kampen om tiden. Berghs Förlag 1980

                                   ---------------------------

Det ovanstående är en av de vackraste beskrivningarna av gott lyssnande som jag har läst. Citatet skulle kunna vara en förebild för alla professionella lyssnare och även för oss andra som medmänniskor. Har du mött riktigt bra lyssnare någon gång? Berätta!

Sigmund Freud(1856 - 1939) anses vara psykoanalysens fader och därmed också en stor pionjär i forskningen av det mänskliga sexuallivet. Två centrala begrepp hos Freud är libido och eros, Libido kommer från latin och betyder åtrå, längtan, begärelse och drift. Enligt Freud är libidon en energikälla (allmän livsenergi, som är motsatsen till dödsdriften), som ger kraft b.l a. åt eros (Eros var grekerna kärleksgud, hos romarna Amor) livsdriften, som har fortplantningen som mål.

Freud menade, att vi kan tala om kärlek när vi ställer den själsliga sidan av de sexuella impulserna i förgrunden och vill hålla de därunder liggande kroppsliga eller "sinnliga" driftsmässiga kraven tillbaka.

Freud menade, att libidon ofta hänger sig fast vid bestämda inriktningar och objekt. Denna seghet kallar Freud för klibbighet hos libidon. Denna klibbighet varierar mellan olika individer.

Libidokraften söker hela tiden ett objekt att fästa sig vid och få tillfredsställelse. Om libidon inte hittar något objekt att fästa sig vid kan den vända tillbaka och träffar jaget, vilket leder till narcism och/eller storhetsvansinne, vilket kan jämföras med den från kärlekslivet bekanta sexuella överskattningen av objektet.

Jag tolkar libidokraften som en naturkraft, som hela tiden söker objekt. Om jag lever i en viss begränsad miljö så söker min libido ett objekt i denna miljö och jag blir kär/ förälskad i någon i denna miljö, Om detta objekt skulle av någon anledning försvinna eller bli ouppnåelig, då skulle libidon förr eller senare försöka hitta ett nytt objekt att klibba sig fast vid

Libidon är inte bara klibbig. Den har en viss plasticitet eller fri rörlighet. Libidon kan kanaliseras helt eller delvis mot andra mål än sexualobjekt, t.ex skapande konst. Detta kallade Freud för sublimering och menade, att vår konst och kultur är produkter av socialt accepterad sublimering.

                                                  
     -----------------

Freuds personlighets- och sexualteori är så omfattande, att det inte går att ge en begripbar och rättvis bild av den i korta blogginlägg. Jag har valt att skriva kortare inlägg om olika delar i den i stället. Skriv gärna frågor, som kan vara underlag för fortsatta diskussioner!